Sedan en tid har jag återigen börjat lyssna intensivt på den kanadensiske jazzpianisten
och kompositören Oscar Peterson. Upphör aldrig att fascineras över denne mästares teknik och mjuka sätt att slå an tangenterna på.
Under min desperata jakt på nya kompositioner av Peterson stötte jag för tre dagar sedan på ett album med titeln A Royal Wedding Suite som släpptes i anslutning till prinsessan Diana och prins Charles bröllop den 29 juli 1981.
Spännande, tyckte jag. Det här vill jag skriva om, tänkte jag. Och just exakt HÄR skulle denna artikel ha kunnat ta slut, ity det går inte att hitta någon information om albumet.
Över huvud taget.
Några exempel på vad som alltså inte framgår på hela Internet:
- Gav bröllopsparet Peterson i uppdrag att skriva dessa tio stycken?
- Varför framfördes i så fall inget av dom under vigseln?
- Lyssnade prinsessan Diana och prins Charles någonsin på denna musik?
- Vilken stråkorkester medverkade på albumet?
- Är det Oscar Peterson som spelar piano (står som kompositör)?
Ingen aning, för inte en enda människa på hela jorden har bemödat sig att ta reda på detta. Eller, ok, nån kanske det finns, men ingen har skrivit någonting om det någonstans.
Det enda jag vet är att två av albumets stycken är vanvettigt vackra och de råkar komma efter varandra som spår nio och tio. Det första heter Lady Di's Waltz. Det andra heter
The Empty Cathedral. Har inte kunnat bestämma mig vilket som är vackrast, men här kommer dom:
Det finns en annan jazzpianist som behärskar mjukt anslag på tangenterna på samma briljanta sätt som Oscar Peterson. Han heter Jan Lundgren.
Men honom återkommer vi till i en annan artikel.
