I mitt näst senaste inlägg skrev jag om spiken i mitt bildäck.
Höger bak.
Visste det inte då men inlägget skulle komma att visa sig bli
en intressant cliffhanger.
Alltså. Dagen efter spikkonstaterandet hade jag två val:
1. Att köra till Statoil på Jarlaplan, 4 kvarter bort, och fylla på med luft
2. Att köra runt hörnan till gummiverkstan, bara 20 meter bort, och låta dem fylla på med luft
Beslutade mig för 20-metersalternativet. Det kändes liksom lite brått.
Utanför stod en yngling och rökte en cigarrett av okänt märke.
Jag pekade på däcket, höger bak, för att liksom visualisera problemet.
Han gjorde "vänta-här-det-ska-vi-nog-lösa-gesten.
Följde med honom ner i garaget, och från gömmorna dök hans arbetsledare upp.
Började nu ana oråd och beskrev raskt mitt problem.
Jag: "Behöver lite luft i däcket."
Han: "Vi har inte någon sån utrustning."
Jag. "Ok."
Han: "....."
Ja, så var det med det.
Nästa inlägg kommer handla om kroppkakor.
Hans
